Det var vid den tiden på dygnet
då mörkret börjar ta över efter ljuset,som gosse barnet
som nu inte längre var ett litet barn,bestämde sig för
att söka efter sitt liv.
Det ,som han tappat bort..glömt ,hur det var
Han var ju så liten,när det bodde inom honom
och dog av näringsbrist,under den tid,han själv inte kunde välja
Inte visste att han hade något val,innan mörkret lägrade honom
Nu började han sitt sökande. Först, hos dom han trodde var sina kompisar
Där fick han lite av den utsvultna längtan att lägga sig en stund
Det var skönt att få höra till
Att betyda något för någon
Han blundade,när första varningen kom
Knep ihop ögonen och öronen.. vid den andra
Han tystade den röst,som försynt ville få honom att lyssna
Tystade den med alkohol.Han drack och drack,ju mer rösten pockade på
Han gick från att bara dricka alkohol,till att och så ta tabletter
Han var i ett ständigt rus
När rösten blev för intim,för stark ..drogade han ner sig
till medvetslöshetens död
"Så tragiskt"
I detta tillstånd stannande han.
Glömd var hans längtan,eller snarare neddrogad
Att leta efter livet
Så hade det nog fortsatt,om inte livet självt hade gripit in
för att rädda pojken,från sin egen tidiga död
Ett barn kom förbi,där han låg i sin ångest
sitt självförakt,över att inte klara av
veta hur han skulle göra för att komma undan ,sitt mörka liv
Dom så kallade kompisarna...som bara tänkte på sig själva
På att skaffa sig, sina droger
för att hindra sina tankar och känslor att komma fram.
Deras situation var ju lika tragisk.. deras handikapp lika stort
"Barnet då? Vad hände"? Lugn.. jag kommer till det nu
Fortsättning följer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar