(född 15 oktober 1779 i Stora Tuna i Dalarna, död 30 juni 1839)
Stod att läsa ..i den diktbok som min morfar hade
Läste den första gången..när jag var 23-24 år
En gång läste jag den högt för några kompisar
Då jag kommit att gilla den
Raderna..som gav en reaktion.. var bl.a de här
"lären mig att bliva god ..ej att lycklig bliva"
Skall inte gå in närmare på de olika reaktionernas ord
Men intresant var det..att höra HUR olika vi tänker
Och uppfattar det vi läser
En del dikter behöver mogna fram..
Här är dikten i sin helhet..
Yra nöjen,faren väl,
Tysta skuggor,sägen
Om I för en jagad själ
Än en fristad ägen
När min lycka går förbi
Och ej mera känner
Trogna skuggor ären I
Ännu mina vänner?
Gömmen mig i eder famn
Gömmen grant därinne
Mina dagar och mitt namn
Och mitt ungdomsminne!
I en värld,så kall och tom
intet är att vinna:
Lären mig en rikedom
Hos mig själv att finna!
Lären mig att bliva god
Ej att lycklig bliva
Och mitt bröst till tålamod
Mer än glädje,liva!
Nöjd med ödenas beslut
Om min levnads gåta
Vad jag ej kan reda ut
Må jag ej begråta!
Främmande med fläderns dån
Med sig själv förtroligt
Må mitt hjärta, här i vrån
Klappa nöjt och roligt!
Må jag sjunga här i ro
Den fäörlänta stunden
Liksom fågeln i sin bo
Inskränkt,men ej bunden!
Ingen mäktig sångens gud
Till min lyra lyssne!
Sänke hon då strax sitt ljud
Sänke hon och tystna!
Men om någon oskuldsvän
Någon bygdens tärna
Hör min röst,och känner den
Höre hon mig gärna!
Läre hom min enkla sång
Och,bland systras skara
Låte ekot någon gång
På dessa toner svara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar