Skriven INTE allt för länge sedan
Om ett levnadsöde I en tid..som var kämpig för många
Och en synsätt..som gjorde stegen ..än jobbigare att gå
En guldgruva är det jag håller i min hand
Skriven av Margareta Thelin
"DEn gamla goda tiden"
Jag går i den gamla herrgårdsallen
om kvällen på promenaden
Det susar så milt i de urgamla träden
i hela den långa raden
Det är som ville de minna mig om
dagar försvunna i gångna tider
och människor många som här gingo hem
trötta och slitna av dagens möda
Med värkande lemmar och sviktande knän
I kvällsolens brand-den flammande röda-
Jag vet ej,men tror nog
att de älskade jorden
Fast lönen för mödan var skral
och dagen blev lång
i fåran efter plogen
men det visste de hade
ej annat val
Ty hårt fick de slita för barn och för maka
och bönen de lärt sig var "Bed och försaka"
De statare vara
födda i fattigdom
levde i träldom
och dog i förnedring
Ägde aldrig människovärde
stätslade för ett år i taget
Knapp var lönen,knapp var staten
torvtigt bostad ett rum och kök
Fullt av småkryp ,kackerlackor,fukt och kyla
veden den tog ofta slut
Hårt var brödet
svårt att dela
till många munnars barnakull
Barnen ja de avlades och föddes
på halmmadrass i tvåmanssäng
Gräto då de kom till världen
visste ej sitt hårda öde
Dagar komma,åren gick
snart var tid att skolan börja
varannan dag i sex år bara
Det var allt vi fick av bildning
läste katekesen utantill
Bibliska och psalmbok likaså
lärde allt om gamla döda kungar
Sen var det dags att läsa fram för prästen
som mässade om domedagen
så var vår barndom
och vår ungdom snart förbi
Dags att bliva dräng och piga
För en lön om tio kronor
varje månad
avlagda kläder efter "frun"
ingick också i lönen
om kvällen ensam
utestängd från all gemenskap
Man var ju bara "statarungen"
...........................................................
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar