VÅGA FLYGA

Hon satt ihopkrupen
Som en liten fågelunge
Sårbar
Oskyddad

Helt utelämnad till rovdjuren
Som bara väntade på sin chans
Att slå till

Väntade på att trasa sönder
Den sista gnutta av tillit hon hade kvar

Hon var hudlös -likt ett öppet sår
Som sved för varje pisksnärtslag
Av de söndertrasande och nerbrytande orden

Hon hade ingen möjlighet
Att undkomma

Ingen möjlighet
Att fly

Kanske var det just då
I den totala övergivenhetskänslan
Hon gav upp

Gav upp sitt motstånd
Sitt försvar
Och öppnade sig
Mot mörkret och ovissheten



Hon orkade inte längre vara rädd
Hon måste VÅGA flyga

(livsvandrerskanisb)