Telefonen ringde
Det var min mor som talade om
Att du inte längre fanns..
Tiden stannade
Allt blev tyst och stilla
I det vacum som uppstod av chocken
När jag fick veta vad som hänt
Så skört och oförutsägbart livet är
Från en stund till en annan
Kan allt suddas ut
Varför blir saker inte av
Varför gör man inte det man tänkt
Hann inte träffa dig den sommaren
Det var så mycket annat som kom emellan
Du min storkusin
Med glimten i ögat
Retsamheten i mun
Värmen från ditt hjärta
Är det jag minns mest
Som gjorde mig trygg
Du var som en storebror för oss alla
Den självklara idolen
Den vi såg upp till
Du tog dig tid med oss småkusiner
Lekte
Fanns där för oss
Det glömmer jag aldrig
Tack.. För alla vackra minnen
Du lämnat kvar till mig
Din lillkusin inger
(livsvandrerskanisb)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar